Den här veckan har kännetecknats av svett, träningsvärk och skratt. Vi har spräckt stock och sedan försökt bearbeta den på bästa sätt, så det blir två delar till ett golv.

 

Vår stock var av lärk. Inte den lättaste, visade det sig, då den var riktigt vriden under barken. Men vi noviser gjorde vårt bästa. Först barkade vi av en bred linje på översidan där vi sedan ritade en linje med snörslå. I den linjen gjorde vi sedan en födjupning med yxa där vi ville att veden skulle dela sig. I den fördjupningen satte vi sedan ner kilar allteftersom vi högg oss ner i stocken. På grund av att den var så vriden fick vi vara på vår vakt och hela tiden slå av fibrer som ville ta stocken åt ett annat håll än vad vi ville. Det gick ändå inte så bra utan den ena halvan blev mest brasved... Man kan väl kanske säga 1-1 till stocken och oss.

 

 

 

 

 

 

Vi har varit på föreläsningar hela dagen på Olofsfors bruk, Nordmaling. Mycket bra dag! Men det som, förvånansvärt nog, fick mig mest på fall var en föreläsning om masonite och masonitefrabriken i Rundvik.

 

Journalisten Jonas Fröberg ("Masonit: de oanade möjligheternas material") pratade med en sådan humor och passion om hela historien bakom hur masoniten kom till Sverige att en blev riktigt hänförd. 1929 startades fabriken, men långt innan dess hade sågverksägaren Karl Wikström ruvat på idén. Han hade nämligen varit över i USA och sett vad man kunde använda allt spån som blev restmaterial på sågverket. Genom olika tekniker kunde man pressa ihop spånet och få ett material som var lätt, starkt och gick att böja. Så det blev masonite för hela slanten. Överallt.

 

 

I hela Rundvik kan man se hus byggda av masonite. Inte bara köksinredningar (bilden ovan, arbetarbostad Olofsfors bruk) som det finns gott om fortfarande, utan även yttertak, innertak, väggar, golv, panel, ja, det mesta som finns i hus. Även möbler. Och parkett, men det sistnämnda var visst ingen hit, limmet blev dåligt efter 10-15 år och fick bytas ut. Masoniten kunde även rappas, så att det såg ut som stenhus.

 

Tidsandan i Sverige var vid den här tiden lika optimistisk som Wikström. De första skivorna kom från fabriken 1929 och 1930 var det dags för Stockholmsutställningen. Med funkis som det nya blev arkitekterna hänförda av detta nya material som hade alla rätt. Masoniten kunde även användas som gjutformar. Både "Svampen", Råsunda och vid Slussen använde de gjutformar i masonite från Rundvik. Arkitekten Sven Markelius byggde sin prisade villa med hjälp av masonite.

 

Även politiken gick mot en väg av ökat byggande, både genom Alva och Gunnar Myrdals bok "Kris i befolkningsfrågan" och finansminister Ernst Wigforss som ville att Sverige skulle bygga sig ur krisen. Och allt detta gjorde att det gick fantastiskt bra för masonitefabriken i Rundvik. Det byggdes senare även andra fabriker i Sverige, men Rundvik blev den första, och även den sista när den lades ner 2011.

 

Summa summarum: min masonitedörr i torpet får vara kvar. Den är också en del av historien.

 

 

 

ps. Masonit eller masonite? Ingen aning, hittar ingen konsekvent stavning på detta ord... Så jag blandar lite. ;-)

Kanhända börjar jag i fel ände. Men som en klok granne påpekade. "En ska göra det som är roligt!" Idag var det roligt att måla lister i köket, fixa en liten barnkammare för plantor jag inte vet var jag ska ha och bygga ett litet staket runt dem. Materialet kom från tomten. Det växer träd som ogräs så jag kommer nog att knåpa ihop betydligt fler så småningon. Placeringen är kanske inte den bästa, men det får bli lite provisoriskt tills grävarn fixat det han ska. Är ju liksom lite otålig som vanligt.

 

Dags att leka lite med linoljefärger. Jag försöker blanda till en skön, grön färg (som Ernst skulle säga) att ha på listerna i köket. Efter många om och men bestämmer jag mig för att även måla över murstocken vid vedspisen med samma färg. Tydligen ska det gå att ta bort färgen som sitter där, men det innebär en massa slit och damm och tar dessutom lång tid, som jag inte har. Så, jag gör så här så länge. Allt är bättre än den blå färg som sitter där nu. Denna gång har jag använt mig av Enetorpets vita basfärg, Ottossons bladgrön och lite konstnärsfärg Winston & Newton någon gul som jag ej minns namnet på. Den sistnämnda fick jag köpa i panik då de tydligen inte vill sälja linoljefärger nära mig. Grr.

 

Vi började med att dra lumppapp till väggen. Ganska svårt att få kraft att dra dem rakt, men som lärarna påpekar ”äh, det är byggnadsvård, inte finlir!”, så det får duga. För att övergångerna ska bli mjuka klipper eller skär vi dem inte utan drar dem mot en lång spackelspade.

Väggen behöver ett lager ganska lös tapetklister som grund för att inte suga upp allt tapetklister från lumppappen, så det gjordes kvällen före. Då satte vi också upp torr-remsor och klisterremsor över skarvarna i tretexen som är det skivmaterial som ligger på väggen.

 Torremsorna ska ej gå ända ner i golvet och upp i taket, för de ska kunna röra sig med väggens rörelser och inte dras sönder av lister som försöker hålla dem på plats. Klisterremsan kan dock gå under listerna utan fara, eftersom de är limmade på torremsan. Hur detta går till är lite oklart för mig, Jag tycker liksom att klisterremsan då borde dra med sig torremsan. Mikael påpekar dock att han allra helst inte tar bort listerna utan lägger tapet mot listen utan att ta bort dem. Om en ska göra pappspänning behöver listerna tas bort, men sedan kan tapeten ligga mot listen och inte bakom den för att undvika glipor. I gamla hus kan det vara svårt att få bort lister utan att göra skada, då kan det bli bäst att låta dem vara, men det kan bli svårt att få pappspänningen bra. Det såg jag bevis på i torpet. När pappen torkat kunde jag använda gliporna som brevställ…

 

Det var väldigt roligt, snabbt och enkelt att sätta upp lumppappen. Som ett enkelt pussel. En måste ta riktigt mycket tapetklister för pappen suger mycket. Sen var det bara att sätta upp dem, ruta för ruta och dra ut med spackelspade, så limmet fördelas. Ingen fara om det kommer tapetklister på framsida av pappen. Det torkar och ska ändå täckas av limfärg.

 

Byggfläkten fick gå över natten och sedan var det dags att lägga på limfärg. Den torkar snabbt, så det är bra om två personer hjälps åt. En som drar ut färg med roller och en som går efter med pensel, så det ser korrekt ut enligt gamla metoder. Som Mikael påpekade, det fanns ingen roller då, men det underlättar idag.

Recept limfärg:

1.     med pärllim, ger 10 liter färg

10 kg krita, ca 5 l vatten, 0,2 kg pärllim

2.     med cellulosalim, ger 15 liter färg

10 kg krita, ca 5 liter vatten + limlösning 0,15-0,2 kg cellulosalim och ca 5 liter vatten som sedan blandas i kritblandningen

Sådärja, då har vi gjort eget linoljespackel. Först kokade vi rågmjölsgröt. Vi hade grovt rågmjöl. Sedan lade vi i krita och blandade in i gröten och lät kritan suga åt sig gröten lite. Klumpen formades till en tillplattad boll i handen med fördjupning med plats för linoljan som blandades i sist. Här fick i alla fall jag lägga till mer gröt, krita och sedan linolja flera gånger innan jag blev nöjd. Ett par dagar senare var den ändå inte så bra när jag tog fram den utan lite för torr. Kanske kan prova att lägga i mer linolja igen. Eller gröt…

 

Linoljespackel recept:

kokt linolja, 9/10 krita, 1/10 rågmjölsgröt.

Nu testar vi att göra äggoljetemperafärg. Äggoljetempera kan användas till alla typer av snickerier och möbler. Den är enkel och har fin lyster. Färgen användes alltid i kyrkor förr och håller tydligen väldigt bra, både färgmässigt och utan att flaga. Den fungerar inte lika bra på väggar och stora ytor för då hinner äggen ruttna. Mikael nämnde att det hade testats i en förskola. Det luktade illa. Och det var inte barnen.

Vi kommer att använda äggoljetempera till schablonmålning över lumppappsväggen och limfärgen.

Det kan ta lite tid att torka den. Läser att den är övermålningsbar efter fyra dagar, men torr för polering först efter fyra veckor. Helt torr och hård är den först efter ett halvår. Detta gör den mindre bra till köksbänkar om en har tänkt använda den närmaste tiden.

 

Äggoljetempera recept:

1 ägg, dela skalen så hela som möjligt eftersom det ska användas som mått. 

lika delar kokt linolja (1/3)

lika delar vatten (1/3)

pigment

Först gjorde vi en pasta av genom att gnida pigmentet i lite linolja så att alla små pigmentkorn blandade sig ordentligt. De kan annars komma fram i färgen som små prickar. Det kan skilja lite mellan olika pigment hur lätt de låter sig blandas med linoljan. Sedan blandade vi i de andra ingredienserna.

 

Denna vecka ska vi ha målaren, fönsterrenoverararen och tidigare byggnadsvårdseleven Mikael Burman som lärare. Det är ett digert schema, så vi kommer nog att lära oss massor.

 

Idag hann vi med att tömma verkstan på grejer, slipa och spackla 2 väggar och lägga limfärg i blöt. Och då börjar vi ändå sent på måndagar med måndagsmöte och allt.